Assyrier Utan Gränser har första gången delat ut stipendier till assyriska studenter i hemlandet. Att hjälpa unga assyrier att själva förbättra sin framtid och sitt liv i hemlandet är en av våra stora målsättningar. Assyrier Utan Gränsers första stipendiat heter Efrim Aydin och kommer från Mzizah i Turabdin, Turkiet. Efrim har beviljats 3 000 Euro [ca 30 000 kr] i stipendier för sina Universitetsstudier i Cypern. Nedan följer en intervju som AUGs medarbetare Thomas Aydin gjort med årets stipendiat.

Kan du berätta lite kort om dig själv?

– Mitt namn är Efrim Aydin och jag är 21 år gammal. Jag är född i byn Mzizah i TurAbdin och ingår i en syskonskara av nio barn.

Hur såg din uppväxt upp i byn?

– Så vitt jag kan minnas så levde vi väldigt fattigt i byn. Som alla andra byar så försörjde vi oss på jordbruket, och gör så än idag.

Från fem års ålder och fram tills jag var åtta år arbetade jag som fåraherde i byn där jag tidigt fick lära mig vad ordet ansvar innebär.

Studier

Vid åtta års ålder skickades Efrim till Mirde och de 40 Martyrernas kyrka för att påbörja sina studier i det assyriska/syrianska språket, men även för att stärka sina kunskaper i den kristna läran. Efrim berättar att anledningen till att han skickades till Mirde var för att det inte fanns någon utbildning i det assyriska/syrianska språket i byn.

– Jag tackar mina föräldrar av hela mitt hjärta som skickade mig till kyrkan med anledning av att jag bland annat skulle bättra på mina kunskaper i vårt språk som utgör en stor stolthet för mig. Vid sidan om studierna i klostret gick jag även till den turkiska skolans motsvarighet till lågstadiet.

I de 40 Martyrernas kyrka stannade jag i åtta år tills biskop Filoksinos Saliba Özmen kallade på mig och jag intog Saffransklostret [Dayro d-Kurkmo/Zafaran]. Väl där studerade jag det assyriska/syrianska språket i kombination med den kristna läran. Även här läste jag vid sidan om den turkiska skolans motsvarighet till högstadiet.

Jag spenderade fem år i Saffransklostret, och vid sidan om läste jag den turkiska skolans motsvarighet till gymnasiet. Efter studierna påbörjade jag mina universitetsstudier i Cypern. Jag är nu inne på mitt första år utav fyra där jag läser till lärare i det turkiska språket. Efter avslutade studier önskar jag lära ut det turkiska språket, och om staten tillåter har jag även förhoppningen till att lära ut assyriska/syrianska.

Minnen från grundskolan

– Mitt starkaste minne utav tiden på låg- och högstadiet var att vi varje morgon hade uppställning i klassen där vi sjöng en ramsa. Ramsan gick kortfattat till som så här: ”Jag är turk, jag är duktig, det Ataturk gjort accepterar jag ...” Detta gjorde vi alltså varje morgon, och det förekommer än idag. Ett annat starkt minne jag har utav min studietid är att vi assyrier/syrianer inte fick tala någon assyriska/syrianska alls i skolan. Det turkiska språket var det enda tillåtna språket att konversera på, både under lektionstid men även under rasterna. Likaså här gäller detta påbud än idag. Då jag älskar vårt språk är det smärtsamt att veta att här på universitetet, bland 12 000 andra studenter, inte finns någon assyrier/syrian som jag kan konversera med på mitt modersmål. Glädjande dock är att man här på universitet inte lägger någon större vikt vid ens religion. Jag önskade att det var så överallt.

Assyriska/Syrianska akademiker från TurAbdin

När jag frågar Efrim om hur många assyriska/syrianska ungdomar från TurAbdin som studerar på akademisk nivå får jag till svar att det inte alls är många. De uppgår till cirka 20 stycken. Glädjande dock är att denna siffra sakteligen rör sig framåt. Enligt Efrim beror den låga siffran främst på ekonomin och att skolan kostar allt för mycket. Skolorna i Turkiet och Cypern tar, som många andra länder, en årsavgift från sina akademiska elever. Siffran skiftar från skola till skola. Efrim själv betalar 4 000 Euro i årsavgift [cirka 40 000 svenska kronor]. Övriga diverse kostnader som uppkommer under året ligger på cirka 3 000 Euro [cirka 30 000 svenska kronor]. Häri ingår hyra, kurslitteratur, mat, med mera. Jag frågar Efrim hur han har råd med dessa kostnader då de inte har någon liknande myndighet som CSN som lånar ut pengar till en låg ränta. Efrim berättar att han är tvungen att ta hjälp utav sin far som bistår honom med ekonomiska medel. Förhoppningen är att betala tillbaka dessa i framtiden med hjälp av sitt arbete som lärare. Att låna pengar utav banken är uteslutet då räntan ligger på 6,5 %.

Stipendiatet från Assyrier Utan Gränser

– Jag är väldigt tacksam mot Assyrier Utan Gränser som bistått mig med stipendiet. Utan det skulle min far vara tvungen till att låna pengar från andra för att bekosta mina studier. Jag anser även att dessa stipendiater hjälper oss assyrier/syrianer i hemlandet till att våga ta steget fullt ut till att påbörja studier på akademisk nivå då det som sagt kostar en hel del.

Vikten av studier bland assyrierna/syrianerna i TurAbdin

En stund in i intervjun kommer vi in på hur viktigt det är med studier, men extra viktigt just för den assyriska/syrianska populationen som är en liten minoritet i Turkiet. Efrim påtalar gång på gång att man måste studera för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv, men även för att kunna lyfta upp det assyriska/syrianska folkets röst i landet. Efrim önskade att fler unga assyrier/syrianer från utlandet flyttade tillbaka till TurAbdin. Detta för att kunna utgöra en än högre röst i Turkiet, men även för att assyrierna/syrianerna i utlandet oftast har en större erfarenhet vad gäller exempelvis förenings- och lobbyverksamhet.

Efrims framtid

– Inför framtiden önskar jag bo kvar i TurAbdin och undervisa på det assyriska/syrianska och turkiska språket på universitetet i antigen Midyat eller i Mirde. Några planer på att lämna mina farfäders land har jag inte då saknaden till marken skulle vara allt för stor.

Assyrier Utan Gränser tackar Efrim för intervjun och önskar honom lycka till med sina fortsatta studier.